Tonle Sap, batresa, bad och mote med krokodiler

Jag (Patrick) tankte skriva lite om en utflykt vi gjorde med volentarerna fran Angkor Hospital for Children. Resan borjade med att vi alla (ca 15st) trycktes in i en minibuss for att aka ner till den stora sjon Tonle Sap som ligger i narheten av Siem Reap. Det var en nagot skumpig fard men vi kom fram helskinnade. Nar vi kom fram till sjon sa visades vi fram till en bat som vi skulle ta for att komma ut pa sjon. Nar vi gick pa baten sa var det en liten flicka som tog kort pa oss nar vi gick pa, vi skulle inte forsta varfor foren efter resans slut. Naval, baten akte ivag fran hamnen och ut pa sjon. Pa vagen passerade vi diverse andra turistbatar och sma ekor som lokalbefolkningen tog sig fram med.


Eftersom det precis hade varit rengsesong sa hade sjon stigit med ca 3 meter. Vad vi trodde var buskar som stack upp ur sjon var egentligen tratoppar.


Jag satte mig uppe pa taget for att njuta lite av den stekande solen. Efter ungefar en timma kom vi fram tillen flytande by. Byn bestod av en smaling av olika hyddor, skjul och lite storre byggnader som alla reste sig ur sjon. Pa plats sa fick vi ga upp i ett torn som gav utsiktover hela byn.


Darefter blev vi bjudnapa riktig inhemsk mat. Bakom "restaurangen" fanns det stora burar, som vid narmare inspektion visade sig innehalla stora krokodiler! Att se dessa bjassar pa sa nara hall var verkligen en upplevelse!

Efter luchen var det dags for hemfard, vi alla hoppade pa baten och akte hemat. Men mitt i sjon sa stannade baten och besattningen fortojde baten pa en tradkrona som stack upp ur vattnet, nu skulle det tydligen badas! Jag, Markus och Theres tillsammans med nagra lokalbor drog av oss kladerna och hoppade i vattnet som var sjukt varmt!! Badet varade inte sa lange och vi akte sedan tillbaka till hamnen dar vi mottens av lokalbor som forsokte salja tallrikar till oss, med vara foton pa! Da forstod vi att medan vi hade varit efter en aventyrlig dag i Kambodia!

Varma halsningar fran Patrick, Markus och Therese


Sliten

Hur mycket jag an alskar att vara har sa borjar jag bli trott pa alla krampor som borjar dyka upp. Jag har fullt med sar pa kroppen som inte vill laka, konstant yrsel och en mage som inte vill funka. Forhoppningsvis kommer det bli battre i Vietnam dar dom ligger ungerfar tio ar framat utvecklingsmassigt, och dar hygienen kanske ar nagot battre. Det ar dock latt att drabbas av hemlangtan nar man mar sa har, men jag tanker inte ge upp da jag tror att jag bittert kommer angra mig om jag aker hem (jag har ju inte fatt min semester an). Har aven funderat pa att tillbringa dom sista veckorna i Thailand. Vi far se hur det slutar. Oroa er inte dar hemma. Det var bara skont att fa skriva av sig lite. Saknar er jattemycket. Kram: Markus


Operation



Kirorgen forbreder operationen for att ta bort en tumor i ogat

Operation



Patrick innan operation med patienten

Vantrum Angkor Hospital for Children


Barnen i vantrummet i pa vag in till sjukhuset

Phrom Reath Pagoda


Phrom Reath Pagoda, Siem Reap

Hotellet


Theres ligger i basta platsen pa balkongen pa hotellet. Omgiven av djungel och djungeldjur.

Pub Street


Pubstreet i Siem Reap. Har at vi forsta middagen med Ingalill

Siem Reap


Delar av Siem Reap var oversvamade nar vi landade

Pa vag


Flyget mellan Hong Kong och Bangkok, nu ar vi nastan framme!

Borjat jobba + dom forsta bilderna

Nu ar vi inte bara framme nu har vi aven borjat jobba. Sjukhusmiljon har ar valdigt mycket annorlunda jamfort med Sverige. Pa tva dagar har ser man mer an man ser pa tva veckor i Sverige. Barnen pa sjukhuset ar i valdigt stort behov av vard och det kanns sjont att fa vara en del av detta projekt och bidra med vad vi kan.
Vi passar pa att slanga in lite bilder ocksa nar vi anda sitter vid datorn.
MvH: Therese, Patrik och Markus.

Antligen framme!

Da ar vi antligen framme i Siem Reap och det var med nod och nappe. I Bangkok mottes vi av ett askovader som hette duka och fick dessutom aka med ett gammalt propellerplan, men vi klarade oss och nu ar vi har, och shit vad varmt det ar (och fuktigt). Stallet som vi bor pa har inte den hogsta standarden men det kompenceras upp med otrolig mysfaktor. Nar vi inte ar ute och ranner sa hanger vi mest pa balkongen i en hangmatta eller dylikt.

Imorgon borjar vi jobba (hjalp)... Det enda som jag (Markus) ar orolig for ar att jag inte far i mig tillrackligt med mat. Av nagon konstig anledning sa har Therese utvecklat ett lokalsinne har och det ar perfekt eftersom jag har svart att tanka i denna hetta. Patrik tar det mesta i sin takt. Vi far ofta vanta pa honom men det betyder mest att han packar ihop kameran, och det ar perfekt att ha en personlig fotograf med sig pa resan. Tyvarr sa har vi inga kort att lagga ut nu (eftersom vi glomde sladden) men det kommer inom kort.

Alla halsar till alla, vi vill bara saga att alla mar bra.

Ha det bra. Kram: Markus, Patrik och Therese.

PS: Shit va varmt!!!!

RSS 2.0