kambodjaochvietnam

Nu har molnen äntligen lättat över staden Hue och för första gången på en vecka har jag inte frusit tårna av mig när jag sovet. Jag har t.o.m. kunnat ha tofflor och shorts på mig ute. Vi har ännu inte haft tid till att utforska staden ännu, så jag tänkte ta tillfället i akt och skriva lite om vad vi håller på med på jobbet (för er som är intresserade).

Till skillnad från Siem Reap i Kambodja så jobbar vi inte på ett sjukhus utan på ett Universitet. Så den stora skillnaden är att man har massa elever runt omkring sig. Labben är väldigt välutrustade men mycket av arbetet skiljer sig från i Sverige. Ta en sådan enkel sak som venprovtagning. Istället för vaccutainers som vi använder oss av hemma så använder de sig av sprutor (likaså i Kambodja) som de drar ut blodet med. De fyller sedan olika rör med önskade tillsatser i.

Therese, Patrick och jag är utplacerade på tre olika ställen. Första veckan var Therese på microbiologen, Patrick på hematologen och jag på cytogenetik. Vi kommer sedan rotera under tre veckor så alla har fått se alla tre avldelningarna. Hematologen och microbiologen är inget främmande för oss, bortsätt från lite olika metoder och arbetssätt, men cytogenetik och karyotypering var i alla fall nytt för mig. Från blodet hämtar man ut lymfocyter som befinner sig i metafas och placerar dessa på ett glas. Man färgar sedan in kromosomerna med Giemsa och fotograferar kromosomerna. Förhoppningsvis kommer kromosomerna att ha separerat från varandra och tydliga band kommer att synas. Med Photoshop kan man seda klippa och klistra i bilden. Man räknar sedan kromosomerna och parar ihop dom med varandra och undersöker om det är några defekter på dom som t.ex. olika translokeringar.


Det är väldigt kul att få se nya saker men ibland känner man sig lite ivägen. Idag har jag enbart suttit framför datorn och arbetat med mina articklar vilket jag kan tycka är lite slöseri med tid. Imorgon ska jag ta tag i saken och kräva att få vara med på något. Samtidigt känner jag att jag inte bara kan klampa in och börja labba. Man har ju liksom inte en aning om hur dom arbetar. Språkbarriären gör ju heller inte saken bättre. Jag måste säga att jag saknar sjukhuset i Kambodja. Där fick man i alla fall jobba. Nåja, imorgon ska vi ha möte med våran läkare/handledare och vi får helt enkelt ta upp det med henne.

Vi hörs snart igen.

Kram/Markus

Nu har dagen kommit då vi får betala för att vi har haft sådan tur med vädret. Just nu är det säkert inte mer än 15 grader och det har regnat konstant hela dagen. Trodde aldrig att jag skulle få någon användning av min regnjacka, men ack vad jag misstog mig. Det är samtidigt lite nice att få en paus från hettan och man sover mycket bättre. Men oavsett om det är nice eller inte så är ju en av anledningarna till att vi åkte hit att njuta av värmen, så Patrick och jag kommer nog att åka till Thailand de sista veckorna. Vi tar en kort tur förbi Halong Bay men vi blir inte där länge eftersom vädret i norra Vietnam inte är tip top så här års. Jag tänker p.g.a. denna situation inte att lägga ut några bilder idag. Förhoppningsvis spricker molntäcket upp till helgen så vi kan dra ut på äventyr.

Simma lugnt där hemma.

Kram Markus

Hoi An är som tidigare nämnt en liten mysig stad (typ ett asiatiskt Visby) med mängder av affärer, tempel och marknader. Dom är särskilt duktiga på att sy kläder här och man kan få allt från kostymer, klänningar och kimonos figursydda till ett väldigt lågt pris. Patrik nappade på detta och lät sy upp en kimono och kostym åt sig själv. Hade det inte varit för att jag (Markus) är orolig för att jag inte får ombord all packning på planet så hade jag också köpt en kostym.

Det är inte svårt att spendera pengar här i Hoi An. Överallt finns det små affärer som säljer allt man vill ha och lite till, och vietnameserna är väldigt duktiga försäljare. Vi spenderade onsdag och torsdag till att vandra runt i staden och slösa pengar.







Hoi An består av en ny stadsdel och en gammal där den gamla har sett i princip likadant ut i 200 år. Stora delar av staden finns med på UNESCOs världsarvslista. En populär byggnad är den Japnska bron som är belägen i den äldre delen av staden och självklart besökte vi den.



Rakt över gatan från vårat hotell ligger en liten restaurant som ägs utav världens gilligaste kvinna. Hon lagar världens godaste mat och vi har blivit lite av stammisar hos henne. Vi fick ett erbjudande om att vi kunde åka mopeder med henne och några av hennes släktingar till Marble Mountains för en relativt billig penning. Sex dollar är kanske inte det billagaste men vi hade inget emot att ge henne lite extra pengar då vi visste att ekonomin inte varit den bässta.

Idag (fredag) åkte vi iväg till Marble Moustains som är en grupp berg där dom bryter väldigt mycket marmor. Runt hela berget låg affärer som sålde massiva statyer i marmor. Vi började åter igen att klättra (vilket vi börjar bli väldigt vana vid) och på toppen möttes vi av en vacker syn. Mängder av tempel, grottor och utsiktsplatser med små trädgårdar var utspridda över topparna och utsikten var perfekt.











På väg hem stannade vi till vid China Beach som är en strand där man tror att Amerikanerna höll till och semestrade under kriget. Det var skönt med ett dopp efter bergsklättringen.



Ikväll har vi packat inför resan mot Hue imorgon och då är det slut på semestern. Jag tror att jag talar för oss alla tre när jag säger att jag verkligen kommer att sakna Hoi An. Det har varit kanon och jag kommer definitivt att åka hit igen. Och då kommer jag att åka ner med en tom ryggsäck.

Nästa gång ni läser något kommer det kanske vara ett inlägg om sjukhuset i Hue. Ha det bra tills dess.

Kram: Markus

Nu har vi äntligen tagit oss i kraken och åkt iväv för att se templen i Angkor. vi köpte ett tredagars pass och bestämmde ett fast pris med en tuc tuc (taxi) förare som körde oss runt hela parken. Det kanske låter lite som att vi är lata men det bör tilläggas att det var fruktansvärt varmt, och även om vi hade haft två veckor på oss så hade vi inte hunnit se allting.

Vi startade frdagen med att åka till Bayon. Ett tempel som är känt för sina stora stenansikten. På vägen dit var vi dock tvungna att stanna och titta på ett gäng apor som apade sig.

          

Vi vandrade sedan runt några småtempel i skogen och njöt av natur, konstnärer och inte minst försäljare (må dom dödens dö). Jag vet att det är synd om lokalbefolkningen här nere som i stort sätt lever på ingenting, men det finns en gräns för vad man klarar av. Jag övervägde ett flertal gånger att drämma till dom i skallen med Patriks kamerastativ.

Nästa stopp var Ta Keo som hitills var det brantaste av alla tempel. Självklart så måste man upp på toppen och det bör tilläggas att det var jävligt varmt. Det är fel att kalla trappstegen för trappsteg. De påminner mer om bergsklättring. På vägen hit träffade vi även några elefanter (tyvärr ingen bild).



Nästa anhalt var Ta Phrom som är ett av dom mest välkända platserna i hela Angkor. Många av templen var förstörda av naturen när de hittades och har sedan dess återuppbyggts. För att bevara en del av mystiken så lät man en del av dom vara orörda. Ett sådant exempel är Ta Phrom.

Dagen avslutades med en solnedgång över Angkor Wat. Det går inte att beskriva med ord hur stort detta är. Ni får se fler bilder när vi kommer hem.



Dag två började med att vi gick upp runt fyra på morgonen för att få se soluppgången över Angkor Wat. Det var kolsvart när vi anlände och det är nog den mest magiska stunden hittills enligt min mening (Markus) (Patrick håller med).

Därefter åkte vi en lång väg till en konstgjord sjö som heter West Baray. Här betalade vi en kille fem dollar för att med båt åka ut till en liten ö med ett tempel på. Det var hur vackert som helst men hela upplevelsen förstördes av en flock ungar som skulle sälja massa SKIT!

Väl tillbaka på fastlandet påbörjade vi "the grand tour" om startade med Phnom Bakheng. Detta var ett tempel som var beläget högt uppe på ett berg med utsikt över hela parken (ni får tyvärr ingen bild på detta just nu). Det fanns ett alternativ som innebar att man red på elefant upp för berget, men vi tog tillfället i akt och jobbade på vår kondition.

Därefter tog vi vår tuc tuc vidare på en vacker tempeltur. Vi började med Preah Khan (bilden nedan) och fortsatte vidare mot Neak Pean och Ta som som var två mindre tempel. Vid East Mebon stannade vi och fick se ett templen som var som hämtat ur djungelboken! Stora söndervittrade torn reste sig ur djungeln. Detta var ett av mina (Patricks) favorit tempel under resan. Turen avslutades med templet Pre Rup som var fullt med munkar när vi kom dit.





Eftersom det var halloween och Patriks födelsedag så var vi ju självklart tvugna att gå ut (trots att vi var helt slut). Vi mötte upp med våra nyfunna vänner från sjukhuset, Kathrine och Erin (från Kannada) och Norell (från Australien). Alla var utklädda utom tre tråkiga Svenskar, men vi kompenserade detta med stor karisma och utstrålning.



Bakfulla och nyvakna begav vi oss på en två timmars tuc tuc tur till Kbal Spean. Detta är ett högt berg med underbar djungel och en flod som ringlar sig ner. 1500 meter upp fanns ett litet vattenfall med inristningar. Halvvägs upp på berget skedde en liten olycka och Theres har numera ingen nagel på lilltån. Blod forsade och Therese höll på att svimma, men hon fortsatte tappert upp till toppen.

 

På vägen ner tog vi en liten avstickare och ramlade över ett jättestort vattenfall. Lokalbefolkningen undrade nog vad som pågick när tre blekvita utlänningar kastade av sig kläderna och hoppade i vattenfallet.

 

 

Måndag till onsdag var det vattenfestival här i Siem Reap och vi behövde inte jobba hela dagar. På måndagen gick vi ut och tittade på båtar som tävlade, raketer som avfyrades, ljus som tändes på floden och människor som firade. Patrick har tagit alla bilder som är fina.

Snipp snapp snut, så var helgen slut. Nu jobbar vi fram till torsdag och sedan tänkte vi ta lite lyxsemester på ett nice hotell i Vietnam innan vi börjar jobba där. Vi hörs snart. Kram; Markus, Patrik och Therese.

Jag (Patrick) tankte skriva lite om en utflykt vi gjorde med volentarerna fran Angkor Hospital for Children. Resan borjade med att vi alla (ca 15st) trycktes in i en minibuss for att aka ner till den stora sjon Tonle Sap som ligger i narheten av Siem Reap. Det var en nagot skumpig fard men vi kom fram helskinnade. Nar vi kom fram till sjon sa visades vi fram till en bat som vi skulle ta for att komma ut pa sjon. Nar vi gick pa baten sa var det en liten flicka som tog kort pa oss nar vi gick pa, vi skulle inte forsta varfor foren efter resans slut. Naval, baten akte ivag fran hamnen och ut pa sjon. Pa vagen passerade vi diverse andra turistbatar och sma ekor som lokalbefolkningen tog sig fram med.


Eftersom det precis hade varit rengsesong sa hade sjon stigit med ca 3 meter. Vad vi trodde var buskar som stack upp ur sjon var egentligen tratoppar.


Jag satte mig uppe pa taget for att njuta lite av den stekande solen. Efter ungefar en timma kom vi fram tillen flytande by. Byn bestod av en smaling av olika hyddor, skjul och lite storre byggnader som alla reste sig ur sjon. Pa plats sa fick vi ga upp i ett torn som gav utsiktover hela byn.


Darefter blev vi bjudnapa riktig inhemsk mat. Bakom "restaurangen" fanns det stora burar, som vid narmare inspektion visade sig innehalla stora krokodiler! Att se dessa bjassar pa sa nara hall var verkligen en upplevelse!

Efter luchen var det dags for hemfard, vi alla hoppade pa baten och akte hemat. Men mitt i sjon sa stannade baten och besattningen fortojde baten pa en tradkrona som stack upp ur vattnet, nu skulle det tydligen badas! Jag, Markus och Theres tillsammans med nagra lokalbor drog av oss kladerna och hoppade i vattnet som var sjukt varmt!! Badet varade inte sa lange och vi akte sedan tillbaka till hamnen dar vi mottens av lokalbor som forsokte salja tallrikar till oss, med vara foton pa! Da forstod vi att medan vi hade varit efter en aventyrlig dag i Kambodia!

Varma halsningar fran Patrick, Markus och Therese